Här hemma finns det ett brus. Det gör mig både glad och lite matt. Det uppstår av röster och minnen, av livshistorier och platser, av vanor och viljor. Det är människor som skapar bruset, personer som jag tycker väldigt, väldigt mycket om och som jag vill vara med när jag nu råkar befinna mig i deras närhet. Vi har två tre veckor i Sverige innan vi drar vidare till Canada så vi kuskar runt och umgås med familj och vänner, och vi träffas av bruset.
Det känns helt som vanligt på många vis, som om vi inte varit borta mer än några veckor. Som om vi “bara” varit på semester. Som om det inte gått ett halvår. I bruset snappar vi fort upp vad som har hunnit hända medan vi var borta. På kvällen när jag ligger och väntar in sömnen så känner jag att min hjärna och min kropp gått upp i varv av all denna information och alla dessa intryck. Mycket ska processas, sorteras och lagras… Relationerna som är så viktiga kan också vara rätt krävande. Det får de gärna vara, det är ju hela poängen, att vi stöttar men också nöter på varandra. Vi blir klokare och starkare av att vara i ett sammanhang där vår egen idé om livet får jämkas med andras. Det är många händelser och potentiella livsval som hinner avhandlas medan vi klättrar, fikar och badar. Genom den längtan och saknad som uppstått ur avståndet i tid och rum skapas en glädjekälla, varje möte med någon vi inte sett på länge börjar liksom med ett internt, tyst rop: “HURRA! Där är du ju! Jag har saknat dig!”
Kramar. Berättelser. Tankar. Brus.
Jo. Det har varit skönt att vara på andra sidan jorden ett tag, att få stärkas framför allt i relationen till Tim och veta att ett stort arbete är gjort oss emellan genom att vi varit tillsammans 24/7 förutom några få dagar. Som 20-åring behövde jag resa själv, nu behöver jag resa tillsammans, och människorna här hemma har levt sina liv medan vi har levt vårt.
Det enkla livet är för mig ett komplext och rikt liv. Enkelheten består av ett utrymme för eftertanke vilket skapar en djupare insikt kring vad som är av betydelse. Utrymmet får jag av att ibland kliva bort från vardagslivet och alla människor i det. Snart börjar därför etapp två för vår del, bruset av människor kommer bytas mot bruset av natur i Canada, USA, Peru, Bolivia, Chile och Argentina. Vi kommer börja i bergen, i våra kroppar, klättrandes uppför klipporna.
Tio månader till har vi gett oss själva. Det känns bra.
