Vi har avslutat resans andra etapp och lämnat Nordamerika bakom oss. Farväl Kanada, farväl USA.
Naturen i era territorier är storslagen, men jag är besviken på era samhällskontrakt.
Kanada tycks uppföra sig rätt väl på många områden, ex sjukvård, men bilarna är stora och törstiga, kalhyggena många och delstaten Alberta har grävt ner sin ekonomi i oljesand.
Och så USA… Vad hände egentligen? Vad fungerar bra här sett ur en vid synvinkel? Klyftan mellan fattiga och rika är enorm, inom politiken frodas klimatförändringsskepsicism och protektionism, konsumtion av lågkvalitativa varor och mat förordas, ett storskaligt jordbruk fortsätter att skapa gröna öknar, tillgången till vapen av olika kaliber fortsätter att öka, aborträtten ifrågasätts och minoriteter förtrycks. Igen och igen undrar jag hur detta land har kunnat segla upp som en förebild, när det bakom det amerikanska frihetsidealet döljer sig ett riktigt skitsamhälle.
Det kommer ta mig ett tag att smälta upplevelserna från detta mångsidiga land. Att vi råkade vara på plats under Trumps presidenttid har färjat allt. Kanske är jag arg på USA mest på grund av dess president och dess media? Trots att vi mött många kloka människor så står de sig kort mot alla de ignoranta sinnen vars tankar vi har fått ta del av.
Min spontana filosofiska reaktion på detta är: USA är ett för stort land. Det skapar självtillräcklighet på ett osunt vis. När det egna territoriet innehåller det mesta av vad staten kan behöva i form av naturresurser och dessutom är så stort att medborgarna i landet aldrig behöver bemöta andra nationaliteter i sitt vardagsliv, då tycks en märklig självbild växa fram. En inåtvänd, självgod vi-är-bäst-mentalitet.
USA, Kina, Ryssland. Vart är dessa länder på väg och hur påverkar de det globala politiska, ekonomiska och miljömässiga läget med sina val?
——
Jag läser vad jag skrivit. Hmm. Jag låter som en självgod svensk. Må så vara! Jag anser ju att USA har en lång väg att gå om de vill vara en förebild för andra, och vill hellre säga det öppet så att andra kan få kommentera och diskutera saken med mig. Förhoppningsvis har jag ju fel om landets tillstånd.
Så var är vi nu på vår resa? Jag sitter vid Stilla Havets kust i norra Nicaragua och tittar på Tim som surfar. Jag får vänta lite med att hoppa i vattnet efter att ha snubblat häromdagen i Managua och böjt mitt onda knä åt fel håll. Livet är farligare på stadens gator än i bergen, det vet väl alla…