Jag har fått fem dagar ledigt på raken och åkt med Tim och vår vän Oskar till Hurrungane och Jotunheimen. Vi ska klättra i berg, höga alpina toppar vars bergssidor ligger inbäddade i glaciärer. Åtta timmars bilfärd från Göteborg ligger detta av is framslipade landskap, så vidsträckt och tomt om en lyfter blicken, och så fullt av liv när en tittar nära. Stormhatt, blåklockor, fjällvide och blåbär vid fötterna, glaciärer, forsar, tjärn och bergstoppar runtomkring.
Jag känner mig som ett djur som är åter i sin naturliga miljö. Jag vill smälta ihop med landskapet, försvinna in i det. Glömma bort åkern och stugan därhemma och istället bosätta mig just här. Jag tycker så mycket om de här långa turerna, när jag får tid att vandra in i landskapet och mentalt anlända innan det är dags att börja klättra. Det är något annat än en eftermiddag på klipporna runt Göteborg. Här rör vi oss mer eller mindre konstant någonstans mellan 8-12h om dagen beroende på vilken tur vi är på. Jag är långt från min egen gräns när både kropp och huvud börjar stänga ner av överansträngning, och kan istället ta turen med ro även om jag blir trött i benen. Vi väljer att klättra upp på Store Skagastølstind en dag, och Store Austanbotntind en annan. Det är skitfint!
Medan jag klättrar är jag fokuserad på stenen framför mig, befinner mitt i ett mentalt flow och existerar bara här och nu. Balans och teknik i en skön kombination. Men medan jag vandrar till eller från själva klättringen kommer de långsamma tankarna utrullades. Var i livet befinner jag mig?
Detta med att vara en tudelad människa, att vilja många ting. Att älska att bara vara i naturen och att också vilja skydda den genom att bedriva förändringsarbete på olika sätt. Att vilja både tänka och praktisera tankarna. Hur mycket kan var och en av oss förväntas ta ansvar för? I vilka proportioner är det ok att leva för sin egen skull? Var i hierarkien vill just jag befinna mig?
Jag försöker ta avstamp i vad andra redan har hunnit tänka innan mig. Nära till hands när jag befinner mig i dessa norska berg ligger fjällfilosofen Arne Næss. För mig har han varit en viktig föregångare med sina tankar och utvecklandet av ekosofi och djupekologi. www.youtube.com/watch?v=Wf3cXTAqS2M
Jag tänker också på bonden och skribenten Gunnar Rundgren som en gång i tiden var med och startade KRAV i Sverige. Han har bland annat skrivit boken Trädgården Jorden och bloggar på http://tradgardenjorden.blogspot.com. Han knyter ihop mycket av vad jag filurar på kring hållbarhet, jordbruk mm.
För er andra som också vill hitta fler källor till kunskap kan jag varmt rekommendera långa vandringar i storslagen natur samt läsning av dessa två herrar!
Klara