Vandring på Höga Kusten

Min man och jag älskar att vandra och i år bestämde vi oss för att gå några sträckor på Höga Kusten, i Ångermanland. Leden tillhör Världsarvet och är 13 mil lång. Den sträcker sig från Hornöberget till Örnsköldsvik. Utmed sträckan möter du skog, skärgård, kalottberg, utsiktsberg, klapperfält, böljande fält och klippkust. Ingen annanstans i Sverige kan du gå så högt som 250 meter över havet, så nära havet.

Av tidigare erfarenhet vill vi få ner vikten på våra väskor, därför hade vi provat att torka mat själva att ha med oss. Vi hade torkat korv, bacon, köttfärs, morötter, ärtor och äpplen, med riktigt bra resultat. Vi bestämde oss också för att packa minimalt med kläder.

De trots allt ganska tunga ryggsäckarna lyfts in i bilen på morgonen hemma i Falkenberg när vi startar vår resa mot STF:s Vandrarhem Sågverket, i närheten av Härnösand. Förväntansfulla och glada tar vi oss upp på 10 timmar. I och med den långa körningen väljer vi att bo på det charmiga vandrarhemmet en natt innan vandringen startar.

Från början var detta Rö Sågverk.  Det finns inte mycket kvar av sågverkets verksamhet, som stängde 1931, men nere vid vattnet kan man fortfarande se spillrester från timret även om det har gått 88 år sedan stängning.

När semesterlagen infördes fick husmödrar möjlighet att åka hit i en vecka för att vila upp sig och träffa andra husmödrar. Och så sent som på 90-talet hade det förvandlats till Sveriges enda kvinnouniversitet. Men när det lades ner blev det gamla sågverket ett vandrarhem.

Vandrarhem Sågverket ligger precis utmed vattnet med utsikt över till ön Hemsön. Det är lugnt och stilla och vårt rum vetter ner mot sjön. Trädgården är stor och lummig, med många olika sittgrupper där vi kan njuta av fågelsång. Både inne och ute lägger jag märke till charmiga små detaljer.

På den väldigt goda frukostbuffén blir de härligt frasiga våfflorna en favorit. Det känns ljuvligt att få inta frukosten på den mysiga verandan, med vacker utsikt, och i sällskap av den jag älskar.

Höga Kusten-leden

Det är äntligen dags att starta vår vandring. Vi parkerar bilen vid Hornöberget, precis efter Högakustenbron som är en av världens längsta hängbroar, 1867 m lång. Där är parkeringen gratis.

Första dagen går vi två etapper, Hornöberget – Lövvik och därefter Lövvik – Fjärdbotten. Det känns härligt att få starta och vi går på mindre vägar, grusvägar och stigar. Mestadels genom tyst och stilla skog, vilket bäddar för många härliga samtal. Utmed vägen skulle det finnas möjlighet att fylla på vatten men i stenkistan är det bara gäggamoja. När vi nästan är framme vid första övernattningen bestämmer vi oss för att knacka på vid ett hus för att be om vatten. Vi möts av en far och en son som självklart fyller alla våra behållare. På turens första tältplats finns fäbodar där vi får lov att sova, och det passar oss alldeles utmärkt för nu är det rått och regnar och vi har ingen lust att slå upp ett litet tvåmannatält som det inte finns utrymme att sitta upp i. Vår fäbod har en liten järnkamin, väldigt lyxigt! Innan vi boar in oss och börjar laga middag badar vi från bryggan i ett iskallt vatten, men just i denna stund känns det underbart.

Denna dag väntar vandring från Fjärdbotten till Gavik. Det är återigen mycket skog och utmed vägen ser vi spår av bävrar, både bon och avgnagda träd. Det måste vara oerhört jobbigt att ha tänder som hela tiden växer så att du måste gnaga och gnaga!

Vi fortsätter från Gavik till Lappudden och nu har naturen öppnat upp lite mer och små röda stugor ligger i sluttningarna ner mot vattnet, det är så vackert och charmigt.

Men vädret visar sig inte på sin charmigaste sida för nu regnar det så det bara rinner om oss. Vi söker skydd under en hängbjörk för att lyfta av de tunga ryggsäckarna. Dessutom får jag lätt problem med fötterna vid vandring, så jag tejpar dem ordentligt. Tyvärr hjälper det inte. Nu har jag så ont i mina fötter att varje steg blir en pina, men det är bara att bita ihop.  Till slut kommer vi fram till Lappuddens friluftsgård som ligger längst ut på en udde som skjuter ut i Vågsfjärden. Mannen vid friluftsgården undrar om vi har duschat, vi är genomvåta. Denna natt tar vi ett rum i en stuga och jag är så nöjd med beslutet. Mannen erbjuder sig att torka våra saker i ett värmeskåp.

Ursprungligen var detta en samisk boplats och Vågsfjärden är ett talande bevis på landhöjningsprocessen. Från början var det havet som låg här men nu är det en insjö sedan 150 år tillbaka.

Vi lägger om planen

Jag har svårt att gå 8-9 timmar om dagen med mina fötter så vi bestämmer oss för att ta en buss tillbaka till bilen. Mannen på friluftsgården tipsar om att åka till olika platser runt om på Nordingrå, och med det valet behöver jag gå mycket mindre, vilket visade sig vara perfekt.

Vid Mannaminne tar vi oss upp till utsiktsplatsen, Stortorget, där vi får en väldigt vacker vy. Det är en kortare promenad på en fin liten stig. Utmed stigen finns det sittplatser för den som behöver hämta andan.

Färden går vidare till Rotsidan. Det är äntligen fint väder och vi väljer att ta med våra ryggsäckar för att fricampa i natt. Berghällarna är alldeles platta, precis som ett dansgolv. Här är det lätt att glida i havet, men det är krampaktigt kallt. Tur att berghällarna är varma och värmer upp våra kroppar. Kvällen och natten är magisk med havet som utsikt. Här uppe är det ljust hela natten så det är inga problem att gå ut och pudra näsan på natten.

Morgonen bjuder på lika bra väder och gröten och teet smakar ljuvligt. Hur kan allt smaka så ovanligt gott när man är utomhus?

Bönhamn är ett litet samhälle precis utmed vattnet. Det känns som att samhället omfamnar oss med sin båthamn, sjöbodarna och sina röda små stugor. Här är det mysigt att ta en fika på utsiktsberget eller vid bryggcaféet Bönhamns brygga. Vi sitter och njuter av våra böcker, vågskvalpet, solens varma strålar och fåglarna som störtdyker för att fånga en fisk.

Bilen styr vi sedan genom ett vackert landskap för att stanna till och äta lunch på Gårdsbutiken, Själand. Maten definieras som ”genuin bonnamat och kryddiga rätter med exotisk touch”. Hit vallfärdar folk och deras innegård blir snabbt fylld.

I Norrfällsviken väljer vi att tälta på en naturcamping för att kunna duscha av oss. En riktigt mysig camping där du kan få din alldeles egna plats utan att trängas. Promenadstigarna går genom skog, klapperfält och utmed kusten. Även här finns de röda små stugorna och båthusen nere vid vattnen. Småvägarna ringlar sig runt dessa stugor och jag går där och drömmer mig bort.

Vi avslutar med att vandra i Skuleskogens Nationalpark där vi startar vid entré syd. Här är det oerhört fint, dock lite för mycket folk för vår smak. Vi väljer en runda som tar oss till Slåttdalsskrevan, helvettesgapet där Ronja Rövardotter spelades in.

Precis innan trappan ner i skrevan vandrar vi upp till vänster och möts av en bedårande vy. Perfekt om man vill ta med en fikakorg och njut av Sveriges vackra landskap! Vi går tillbaka en kort bit för att ta oss upp på Slåttdalsberget. Vissa partier är branta och vi får hålla i oss i rötter och dra oss upp. Nu blåser det ordentligt så vi får hålla i kepsen. Men när vi kommer upp säger vi WOW i kör.

För första gången är vi riktigt tacksamma för mina klena fötter, för nu fick vi se väldigt mycket mer av ett enormt vackert Höga Kusten. Om du planerar att vandra här så rekommenderar jag att välja Världsarvsleden på Nordingrå, så fantastiskt vackert!

Text & Foto Cecilia Nilsson