Om förväntningar, misslyckanden och lyckad skörd

Det är sommar och odlingssäsongen är i full gång. Vi har precis haft nöjet att medverka i Smaka på Kattegattleden med över hundra besökare inom loppet av några timmar som kommit förbi och kikat runt hos oss. Efteråt tar vi en paus, njuter av den varma ljusa kvällen och reflekterar över de senaste dagarna, odlingssäsongen hittills och det vi blickar på horisonten. Det blir också mycket prat om förväntningar, hur odling utmanar både fysiskt och psykiskt och hur vi dag till dag har olika förutsättningar både inom och utom oss själva.

Vi tycker att odling är fascinerande, ett direkt samspel med naturen, men det är samtidigt krävande, oförutsägbart och ibland frustrerande. Det är kanske det som även gör det så spännande, som gör att många fastnar i det år efter år. Men också det som kan skrämma bort nya odlingsentusiaster, som då kanske drar slutsatsen att de inte har “gröna fingrar”. Fast även de vackraste bilderna på instagram kommer från ett större sammanhang som ofta inkluderar en del felsteg, lärdomar och återvändsgränder. Det kan vara bra att påminna sig om som ny odlare. Vi är övertygade om att alla som vill kan odla och känna att det är roligt och tillfredsställande, just fingrarna är bara en pytteliten del av det hela och de blir nog lite grönare med tiden.

Hos oss är det mycket som inte blivit som vi tänkt oss. Inte samma som förra året men minst lika mycket. Till exempel har ärtorna inte grott vid upprepade tillfällen. Till slut förgrodde* vi fröna och bytte såkomposten. Det verkade fungera. Vi kände oss besvikna på förseningen och den extra arbetsinsatsen den krävt, men tacksamma över att de ändå var på gång. Då fick vi besök av ett par skogsduvor som snabbt pickade sönder dem. Ärtor har över åren känts som en “säker gröda” för oss, något vi, olikt mycket annat i köksträdgården, inte tvivlat på. Men i år har den fått oss att tänka. Tänka på det här med förväntningar och hur vi ofta jämför här och nu med det optimala. Visst vet vi innerst inne att det inte finns någon “säker gröda”. Men ändå blir vi mer besvikna på just ärtorna än annat som vi tyckt varit svårt vid upprepade tillfällen.

Ärtorna för oss vidare och tillbaka i tiden. För snart 20 år sedan, på landsbygden utanför storstaden Chennai i södra Indien, lyssnade Alice på en föreläsning av yogin T K V Desikachar. Det väckte ett intresse för yogafilosofi som suttit i genom åren. Just den föreläsningen handlade om “dukha” ett ord på sanskrit som betyder “lidande”. Huvudbudskapet var att mycket av vårt lidande kommer från våra förväntningar och att våra förväntningar ofta kommer från en tidigare upplevelse eller referenspunkt. Till exempel om det känts som vi haft en produktiv dag igår kanske vi förväntar oss vara lika effektiva idag, vi sätter ribban högt, gör listan lång. Men idag är inte som igår, inte minst inom oss själva. Det är lätt att känna sig besviken.

Desikachar menade att genom att utöva meditation och yogaövningar när man först stiger upp på morgonen kan man känna in sig och bli medveten om hur man mår just idag, både fysiskt och psykiskt och därmed sätta mer realistiska förväntningar, och minska lidandet. Yoga eller inte, odling eller annat, att ta en kort stund för sig själv i början av dagen och känna efter hur det står till är inte så dumt tycker vi. Att ställa in sina dagsmål på samma våglängd som man befinner sig på för dagen. Nollställa vågen helt enkelt. Inte betyder det att det måste vara motpoler av hög och låg energi. Det kan vara att man känner sig mer kreativ en dag, eller känner för att göra något mer fysiskt en annan. Eller att man är i behov av mer egentid och kan då planera för det. I odlingsvärlden finns det sysslor för alla “måenden” men det gäller att känna in och inte bara köra på.

Ärtorna blir härmed senare i år, det blir en ny planering, andra grödor får slopas eller minskas i mängd.  Det är ok. Vi har helt enkelt påmints ännu en gång om att vi kan ha ett inflytande i odlingen, men det finns många andra spelare, inklusive skogsduvor. Vi är bara en av många pusselbitar i vårt stora ekosystem och vad vet vi egentligen om vad som är bäst i det stora sammanhanget? Det är bara att ta ett djupt andetag och inse att allt blir inte som vi tänkt oss men det är ok.

Tillbaka till här och nu, en ljummen kväll på gränsen mellan vår och sommar. Alla cyklister som kommit förbi och de många härliga möten och samtal vi fått ta del av. Tips om vårt pilstaket runt köksträdgården som ännu är en “work in progress”, diskussioner kring odlingsmetoder, mat, turer i trakten och italienska frukostminnen. Vidare har dessa möten gett upphov till fler reflektioner och samtal i efterloppet. Och vi inser att trots allt vi tänkt göra som inte hunnits med, är det ok, helt ok.

Just nu i köksträdgården

Förra månaden skrev vi om den förunderliga mykorrhyzan som är så fantastisk. Som en liten uppföljning till det har vi de senaste veckorna skördat en svamp från köksträdgården. Den heter Jättekragskivling (Stropharia rugosoannulata) och är både god att äta och bra för jordhälsan.

Förra våren när vi hade anlagt den första delen av köksträdgården la vi träflis i gångarna och ympade träflisen med mycelium av just Jättekragskivling som vi köpt från www.mushroombox.co.uk. Det är nämligen så att man kan styra lite vilket mycelium som finns där man odlar (om den trivs så klart). Fruktkropparna dyker inte upp i gången utan för det mesta precis på kanten mellan odlingsbäddarna och gångarna. Viktigt att säga att även om man ympar sina träflisgångar med ett önskat svampmycel, finns det många andra sorters svamp som dyker upp och som i regel inte är ätbara. Så vilket mycelium man än väljer att använda, får man ha stenkoll på identifikationen när de kommer upp. Sen är det så att svampen kommer upp lite när den känner för det (men gillar fukt, så ofta efter regn eller bevattning) och vid något tillfälle dyker det också till slut upp något skadedjur som sniglar eller larver. För att minska risken för skadedjur är det bra att plocka svampen innan den blir för stor.

Förutom jättekragskivlingen skördar vi just nu salladslök, spenat, majrovor, kryddörter inklusive körvel och koriander, kohlrabi, rädisor, bondbönskott, rödbetor och våra första små morötter (samt en och annan sockerärt). Ätbara (vissa mycket goda, andra mest färgglada) blommor som är fina i en sallad eller som garnering på rätter som blommar i och omkring köksträdgården nu är klint, viol och blommor från asiatiska blad, bondböna, körvel och gräslök.

Allt vi skördar nu förutom klint, gräslök och viol är försått i februari eller början på mars och det mesta planterades ut innan slutet av mars och täcktes med fiberduk.

Bondbönor

Det är många som frågat oss om bondbönor och säkert fler som undrat. De ses inte så ofta i stormarknader i Sverige, men i England odlas och äts bondbönor nästan lika mycket som ärtor, och inte sällan nämns de som ett bra lokalodlat och klimatsmart alternativ till avokado på våra breddgrader.

Bondbönsplantan är rätt härdig och kan gärna sås tidigt på våren antingen direkt eller försås inomhus och planteras ut i mars (direktsådd funkar ofta fint, men möss och andra små varelser älskar dem så då är det högre chans att få plantor om man sår dem inne först och sedan planterar ut dem när de grott och växt till sig lite). Vi testade att så en bädd i höstas för att få en lite tidigare skörd, men då dessa direktsåtts blev de flesta uppätna av någon hungrig som delar marken med oss. De som klarade sig har dock kommit upp fint och är nog ett par veckor tidigare än resten.

Blommor, blad och bönor – Bönorna, som kan skördas flera veckor innan andra sorters bönor, kan ätas hela med skidan på när de är unga och späda, men oftast väntar man tills de utvecklar större bönor och då spritar man dem och slänger skidan på komposten. Men ännu tidigare kan man njuta av blommor, blad och skott i sallader, lätt stekta eller i pesto och dessa ger en härlig mild bön- och ärtsmak tidigt på säsongen. Vi gillar när en åtgärd har flera funktioner, och just skörd av bondbönskott är ett perfekt exempel på detta.

Under den tidiga tillväxten av plantan hjälper det att ta skotten vid växtpunkten för att låta plantan få fler sidoskott och därmed bli mer stadig och även mer produktiv. Dessutom när plantan är i full blom är det bra att igen ta skotten vid växtpunkten för att minska angrepp från bladlöss.

Bruschetta på bondbönor

Ingredienser:

• Ett gäng bondbönor, ju fler ju bättre (man kan även dryga ut det med lite ärtor vid behov)
• En handfull färsk mynta, hackad
• Lite olivolja
• En liten bit finskuren saltad citron (eller en skvätt citron juice, lite rivet citronskal och en nypa salt)
•  Svart peppar
• Skivat surdegsbröd, lätt rostat
• Vitlöksklyfta, delad på längden
• Lite riven parmesan ost (alternativt rostade frön eller mynta för veganskt alternativ)

Gör så här:

Koka bondbönorna i 1-2 minuter, låt svalna lite och tryck sedan ut innerbönorna ur sina skal. Mosa bönorna grovt med en gaffel eller ha dem nästan hela som i bilden och blanda sedan med myntan, olivoljan och citronen, smaka av med peppar. Ta lite olivolja på det rostade brödet och gnid sedan vitlöksklyfthalvorna på ena sidan av brödet. Lägg upp bondbönsmoset på och strö på parmesanosten eller frön/mynta.

*förgroning: lägg frön i hushållspapper, blöt ner pappret och lägg i en behållare med tätt lock och ställ någonstans varmt t ex ovanför kylskåpet, kolla dagligen, vät pappret igen om det börjar bli torrt och när fröna börjar gro och få “svansar”, plantera dem antingen i såbrätten eller ute.

Följ George och Alice och The Kitchen Garden på Facebook och Instagram 

www.thekitchengarden.se