Jag inspireras mycket av andra trädgårdsentusiaster och odlare. Det är en viktig del för mig att ta till mig av andras kunskaper och funderingar för att utvecklas som trädgårdsmästare och glad odlingsamatör. Ju mer jag förkovrar mig inser jag vilken rikedom det är att vara i det gröna rummet. Trädgården.
Förra helgen gästade den brittiska trädgårdsprofilen Monty Don Sofiero slott i Helsingborg. Tyvärr var jag inte där och lyssnade på honom men jag har i efterhand tittat på flera tv-inspelningar som gjordes med Monty vid hans besök där. Inspirerande! Det är lätt att slås av hans hjärtliga samtalston när han med stor inlevelse berättar om sin trädgårdspassion, trädgårdsresor, hundar och äkta hälft. Dock var det några ord som berörde mer än de andra. Han sa att många berättar om sina trädgårdar och odlingar om när, hur och vad de har men få berättar om varför. Visst är det att slå huvudet på spiken! Huvudfrågan när vi påtar i våra trädgårdar är ju varför? Jag tänker också att just varför även är huvudsyftet.
En del av mitt varför är att jag vill att de som besöker vår gård ska utbrista i ett Ååå! och ett Aaa! I alla fall längre fram när allt vuxit på sig och trädgården ökats ut. Men framförallt är mitt varför att trädgård och de sysslor som hör där till får mig att må så bra! Trädgården är något jag längtar till och vill ha mer av. Trädgården lockar mig hela tiden att göra lite mer och jag har svårt att slita mig därifrån. Trots det känns det sällan som arbete däremot som avkoppling.
Att trädgården har den effekten på de flesta av oss är till och med vetenskapligt bevisat numer och grön rehab har blivit efterfrågat och mycket lyckat. Det blir ett varför som förvandlas till ett därför.
Därför, nästa gång du går ut i din trädgård eller odling, tänk dig att det är din stund av friskvård och må-bra-tid! Känn hur skön jorden är att gräva i, hur bra det känns att dra bort ogräs och hur allting doftar. Underbart och gratis.
I år är ett av mina därför sockerärtorna. Jag är jätteglad för att de kommit igång och växer så fint. Tre gånger fick jag så om dem ute i pallkragen innan de grodde och just därför gör det inget om de inte hinner ge skörd. Jag är glad ändå, för att de vill växa.
Blommorna är bedårande vackra. Och kanske, om jag inte fortsätter att hoppas på ärtskidor, klipper jag av de späda ärtskotten och lyxar till en sallad med dem.