Vi är alla mitt i en pandemi, men jag och Tim är också mitt i det stora steget att bli föräldrar. Om sisådär 8 veckor kommer livet att ändras för alltid. Jag har därför bett chefredaktör Linda om en skrivpaus, för att kunna vara helt närvarande i denna livsförändring. Det här blir mitt sista inlägg på obestämd framtid. Jag kommer gärna tillbaka som skribent på Dagg när jag vet lite mer om vem det är som jag bär på, och vad hen har för behov. Att jag mår bra av att skriva, det vet jag, men det är ok att skrivandet får stå tillbaka ett tag om detta barn så önskar. Vi får se hur lång pausen blir för denna nu gravida odlare!
Det är en annorlunda vår på grund av Coronaviruset. Jag kan inte hjälpa att det känns förbannat bra att vi som globalt samhälle har hamnat i krisläge, för det är precis vad jag önskat i många långa år. Inte tänkte jag att det var en pandemi som skulle försätta världen i detta läge, utan klimatförändringarna och alla de miljontals problem som uppstår när vi lever på klimatkredit. Men miljontals små problem går att sopa under mattan, länge, medan ett snabbt framrusande virus kräver omedelbar handling.
Nu återstår att se vad vi som kollektiv lär oss av denna mobilisering. Kan vi äntligen agera med kraft för att stävja och vända även klimatkrisen?
Lilla barn i magen, det är en konstig värld du ska födas in i. Samtidigt som de stora frågorna snurrar i medierna och i mitt huvud parallellt med tankarna på att bli mamma, så är det hög tid för mig att dra igång odlingssäsongen på Modellodlingen. Tomater, paprika och lök står på tillväxt under LED-lampor i mitt sovrum, om några veckor får de flytta med till gården. Jag väntar på att fler fröer ska komma med posten för att komplettera det förråd jag har kvar från förra året, men det är inga kulturer som går helt åt skogen om leveransen dröjer. Planeringen för året är i stort sett spikad, material och verktyg är på plats, och vi har hittat en superb föräldravikarie som kommer att ta över odlingssäsongen. Ebba börjar jobba med mig i mitten av april, vi ska fokusera på en bra överlämning och sedan får vi se hur länge jag mäktar med arbetet som gravid odlare. I nuläget ser jag rätt rolig ut i min arbetsmundering, med byxor som inte längre går att stänga på grund av en mage som (enligt mig) hade passat bättre på en ölälskande gubbe… Oh well. Jag försöker påminna mig själv om att ta mer pauser, dricka extra mycket vatten, inte lyfta för tungt osv, men det är inte helt lätt att ändra sina vanor. Som tur är säger bebisen och kroppen ifrån med jämna mellanrum: Lugna ner dig! Ok, ok. Då står jag still i några ögonblick och njuter av att vara ute i min odlingsskapelse. Världens bästa jobb, jojomen!
Det mesta arbete rullar alltså på som om viruset aldrig hade anlänt. Men, eftersom Modellodlingen fungerar som praktisk utbildningsyta för Market Garden-eleverna på Naturbruksskolan som också huserar på gården, så är det en del av planeringen som nu behöver läggas om. Alla de arbetsmoment jag hade vikt för elever behöver utföras av någon annan, för på grund av gällande restriktioner vad gäller högre utbildningar så har vi ju plötsligt inga elever på plats. Jag hade valt ut sådant som är nyttigt att få testa på innan man själv ska utföra arbetet för första gången. Ett klockrent exempel är chansen att få montera ett växthus, en så kallad larvtunnel (Caterpillar tunnel på engelska). Det är inget funktionellt ensamarbete och det går betydligt snabbare och smidigare att montera denna typ av växthus när man väl fått testa ett par gånger. Jag ville gärna att elverna skulle få montera tunnlarna så att det skulle känna sig trygga med den erfarenheten, istället får de nu via mobilkamera se ett team av lärare som utför sysslan. Så kan det gå! Det positiva i detta är att skolan kommer att bygga upp ett videobibliotek som kan användas som referensmaterial i utbildningarna framöver, och förhoppningsvis kan även jag och kollegorna på Fastighetskontoret använda dessa filmer som en del av informationsspridningen kopplad till Modellodlingen. Jag som vurmar för fri tillgång till kunskap tycker att det är en oväntat bra twist på det hela.
Starten på utomhusarbetet blir alltså lite annorlunda än tänkt, men utan tvekan kommer allt att lösas på bästa vis. Det är trots allt år två på platsen, och jag är sjukt nöjd med att få dra igång säsongen med ett hundraprocentigt bättre utgångsläge än förra året. Så mycket är på plats! Det finns odlingsbäddar, kompost, verktyg, redskap, traktor, larvtunnlar, bevattningssystem, fiberduk, arbetsbänkar mm. Jag känner mig som Tingeling som snart ska vifta med mitt trollspö och förvandla den nu täckta odlingsytan till en frodig grönsakshimmel tillsammans med föräldravikarien Ebba. Ha!
Zoomar vi ut ett par snäpp syns här ett mönster: Varje odlingssäsong bjuder på sin utmaning, oavsett om det är etableringsfasen som tjorvar, torka eller regnoväder som dödar hälften av dina plantor eller en pandemi som helt förändrar människors rörelsemönster. Det gäller att vara redo för allt, och att våga lita på att förändring är den enda konstanten.
Ni är såklart varmt välkomna att fortsätta följa odlingssäsongen via Modellodlingens konto på Instagram, där vi kommer att att uppdatera med stora och små händelser, fakta och tips. Det är fint att veta att verksamheten kommer att rulla vidare även om jag kliver av arbetståget ett tag för att vara föräldraledig. En liten redaktörsfågel har också viskat i mitt öra att det kommer att dyka upp nya odlarskribenter här på Dagg, det ser jag fram emot!
Med dessa rader ber jag att för stunden få tacka för er uppmärksamhet. Jag hoppas att mina texter har gett er både matnyttig information och tänkvärda funderingar under de tre år jag har fått vara en del av skribentgänget på Dagg!
På återseende,
Klara
PS. Ingenting är omöjligt. Som start på arbetsveckan kom tio friska trädgårdsmästarelever från Hermods yrkesutbildning ut till Modellodlingen för en presentation och praktik, och vips var den ena larvtunneln monterad. Tada!