Under flera kubik hö blev den begravd och lämnad medan åren snurrade utanför ladans fyra väggar. Gården bytte ägare och med det försvann vetskapen om vad som ställts undan i ett av hörnen i den gamla ladan. I takt med att de nya ägarna tog hö från höskullen krympte berget och en dag började man ana vilken skatt som dolde sig under det torkade gräset.
Tiden har gjort sitt bästa för att bryta ner vintunnan och höskrindan den ligger på. Träet i de båda har tagit en hel del stryk genom åren. Och banden runt tunnan har rostat så mycket att det är på gränsen att de håller ihop.
Egentligen kanske vintunnan av ek är värd ett bättre öde och en skickligare hantverkare. Men jag tänker att nu får den ett nytt, längre liv hemma hos oss och slipper tyna bort ensam i den mörka ladan.
Stol, bord eller hylla?
Första gången vi hälsade på hos Anna visade hon oss både höskrindan och tunnan. Vi förälskade oss i tunnan redan då, men såg ingen mening med att ta med den hem eftersom vi inte visste vad vi skulle göra med den. Tiden gick och vi kunde inte riktigt släppa tanken på att vi ville ha den hemma.
Men vart skulle vi ställa den och vad skulle vi ha den till? Stolar och bord har jag sett varianter på. Men jag ville inte göra det av vår tunna. Vi bestämde oss efter lite velande fram och tillbaka för att slänga ut hyllan vi byggt av kabeltrummor och istället använda vintunnan till någon form av barskåp/hylla.
Nu kommer vi till en av de största fördelarna med att inreda hemmet med egentillverkade grejer.
Kostnaderna är minimala i jämförelse med att köpa nytt varje gång man får en impuls att byta ut eller ändra på något hemma. Den största utgiften är egentligen din egen tid, och kan man bara skrapa ihop tillräckligt mycket av den varan, finns inga gränser för vad man kan åstadkomma.
Ta till exempel texterna i denna blogg. Det är tur att man inte kan känna på lukten vart de är skrivna. I så fall hade man antagligen behövt hålla för näsan när man läser dem. En stor del av dessa rader är nämligen skrivna i ett litet rum med lås på dörren. Det beror nog på att det ofta är där jag har ett par minuter över till att låta tankarna vandra fritt och blir inte distraherad av alla borde och måsten utanför.
Jag har upptäckt att om intresset finns, har jag inga problem att få tid över till det jag vill göra. Men har jag inget intresse är det mycket svårare få ihop tiden också. Då hittar jag ursäkter för att slippa.
Tillbaka till tunnan
Lördag
En hylla fick det bli. Jag åkte hem till Anna och lastade upp tunnan på släpet. Sedan bar det av till Falkenberg för att köpa skruv. Eftersom jag skulle öppna tunnan skulle jag bli tvungen att skruva fast stålbanden i träet för att den inte skulle falla isär när jag sågade upp hålet.
Sen var det bara att åka hem och börja slakten.
När banden var fastskruvade och hålet upptaget slipade jag hela insidan med slipskiva på vinkelslipen och finkornigt sandpapper.
Söndag
Det är dags för hyllplanen. Vi hade fått lov att plocka två grisiga plåtar från en av de gamla spiltorna i det som en varit en svinstia på Annas gård. Jag stålborstade dem med en roterande stålborste som man sätter på vinkelslipen. Därefter svetsade jag ihop dem för att de skulle bli breda nog att göra hyllplan av.
Jag mätte innerdiametern på tunnan och ritade upp två cirklar på plåtarna. Kapade ut dem och passade in dem i tunnan. Fördelen med att tunnan är bredast på mitten och smalare både upp- och nedtill är att man kan få hyllplanen att passa även om kapningen inte blir helt hundra.
Nu är tillverkningen äntligen klar och det enda som återstår är att lägga ett lager lack på insidan av tunnan och på plåtarna.
Projektet med tunnan tog två dagar. Det är på gränsen till för lång tid för våra hemmaprojekt. Helst vill jag hinna med allt på en dag eller ett par timmar. Efter det börjar det dåliga samvetet komma krypande för att jag inte hinner med familjen. Men som tur är har jag världens bästa fru som förstår hur bra jag mår av att få låta kreativiteten och problemlösningarna flöda. Tess skulle aldrig hindra mig från att gå ut i verkstaden när inspirationen infinner sig. Dessutom tycker hon att det är lika roligt som jag att förnya hemmet.
En oväntad bonus med vintunneprojektet blev att vi fick lite ek-plank över från hålet jag kapade upp. En av dessa plankor blev senare lampan som vi lottade ut på DAGG för två veckor sedan.
Husmorstipset
När man behöver rita en cirkel i ett visst mått finns det ett bra knep jag brukar använda. Jag har en gammal avbruten tumstock som jag borrar ett lagom stort hål i vid önskat mått. Hålet ska vara lagom stort för att kunna sätta en spik genom det. Måttet måste vara hälften av diametern dvs radien eftersom spiken kommer hamna i centrum på cirkeln. Mot änden på tumstocken håller du en penna. Sedan är det bara att snurra tumstocken 360grader runt spiken och du har en perfekt cirkel.
Grimberg Welded design på: facebook instagram @grimbergweldeddesign