I år vill jag fokusera mitt tänkande och agerande som yrkesodlare på regenerativt jordbruk. Detta begrepp börjar så sakteliga ta sig in i debatter och samtal kring klimatkrisen vi befinner oss mitt i, och det är väl värt att läsa på mer om “regen ag” om du har ett intresse för mat och dess vidare påverkan på jordhälsa, ekonomi, politik, klimat, arbetstillfällen osv. Regenerativt jordbruk är den senaste inne-trenden bland jordbruksnördar som vill hitta vägen framåt mot ett klimatpositivt jordbruk. Skit i ekologiskt eller konventionellt, det här är en tredje väg framåt. Nu har jag haft detta begrepp på min radar i alltför många år utan att gå på djupet med vad det innebär. Så, fokus!
Regenerativt jordbruk syftar till att regenerera jorden, alltså att återuppbygga jorden, istället för att degenerera den, dvs bryta ner den. Det primära fokuset är alltid jordhälsa, och för att uppnå detta behövs också god djurhållning och rättvisa arbetsförhållanden.
Med denna enkla devis i bakhuvudet kan vi etablera och bedriva ett jordbruk anpassat efter ekosystemet in situ. Varje plats har sina förutsättningar och det finns ingen mirakelkur för att åstadkomma detta, men precis som inom andra verktyg, exempelvis permakultur, finns det ett gäng grundläggande principer och praktiker att ta fasta på. Dessa guidar dig framåt i din omställningsprocess som jordbrukare.
Principerna nedan är formulerade för 30 år sedan av Robert Rodale och hans dotter Maria, arvtagare till och aktiva vid Rodale Institute, den forskningsinstitution som grundade “organic farming” som koncept i USA.
Regenerativt jordbruk har sedan dess utvecklats och applicerats i en mängd kontexter. Ekologiskt jordbruk, agroekologi, Holistic Management, No Till, conservation agriculture och agroforestry har samtliga bidragit till att utveckla konceptet.
De nuvarande grundprinciperna vilka framförs av olika grupperingar cirklar kring förbättrad jordhälsa, ökad biologisk mångfald, god vattenkvalité i avrinningsområden, utökade ekosystemtjänster, integration av betande djur samt stabiliserade intäkter för jordbrukaren. Dessa omsätts rent praktiskt i jordbruket genom minskad jordbearbetning och plöjning, kontinuerlig odling för att undvika bar jord, användandet av ettåriga polykulturer med en stor mix av grödor vilka antingen skördas eller betas samt integrationen av fleråriga grödor både i form av perenner, buskar och träd.
Stora namn på den internationella scenen är bl a Gabe Brown, en tjötig och välformulerad jordbrukare från North Dakota som sedan 90-talet varit med och arbetat fram plöjningsfria metoder för att odla både spannmål och mellangrödor med en tydlig integration av betande djur. Nu driver han och familjen sin gård helt utan extern input i form av pesticider eller fungicider.
Mikrobiologen Elaine Ingham var den som för 40 år sedan definierade konceptet the Soil Food Web, alltså Jordens Näringsväv. Förståelsen för hur jordens mikrobiologi fungerar har öppnat upp helt nya sätt att arbeta med jordbruk, och än finns mycket att lära.
I Sverige har vi förespråkare och utövare som t ex Anke Herman, docent vid Statens Lantbruksuniversitet, och Märta Jansdotter, VD på Gröna Gårdar, vilka båda medverkade vid ett AGFO-seminarium om regenerativt jordbruk.
Jag lämnar er med dessa grundtankar och sätter punkt där för denna gång. Jag lovar att återkomma till ämnet.
Gott nytt decenium!
//Klara