I två veckor har vi fått kliva rätt in i livet på en permakulturgård. Två veckor kan vara både en lång och en kort tid. Vi hann göra och lära mycket, men lämnar också Murrnong Farm med en känsla av att vilja ha mer.
En plats som denna, som är varsamt designad för att skapa utrymme för människan inom gränserna för ett ekosystem, den är alltför komplex för att kunna förklaras under en så kort tidsrymd. Vi snappar kvickt upp gårdens grundstruktur: Hus, loge, vattentankar, damm, fruktträd, olivträd, nötträd, getter, höns, maskiner, verktyg, redskap och människor. Men – det kluriga är att sedan förstå hur alla dessa delar hänger ihop med och stärker varandra.
Ta hönsen som exempel, de ger människorna ägg och kött, de krafsar runt och gödslar på gården medan de pickar i sig frön, insekter och annat smaskigt. På natten och förmiddagen är de i sitt hönspalats, där de har reden och sittpinnar samt en stor nätad gård där de hjäper till med att kompostera trädgårdskompost: utrensade plantor, grästuvor och annat mjukt organiskt material vilket vi lassar in med skottkärror. Det blir en tjock kompostlasagne fylld av godsaker. Längre ner i denna kompost bryts materialet ned av maskar och annat mikroliv, och efter 4-6 månader är det dags att gräva ut välgödslad, ogräsfri kompostjord vilken återanvänds i köksträdgården. Där odlas grönsaker året runt, klimatet är tillräckligt milt och soltimmarna många nog för att en kontinuerlig växtsäsong. Det går långsammare på vintern, men det går… ingen snö faller men en och annan frostnatt blir det. Hushållskomposten langas tillbaka till hönorna, och så fortsätter cykeln.
Permakultur handlar i mångt och mycket om att förstå landskapet du är i så att du kan interagera med det på ett klokt sätt. Sunt bondförnuft möter etik, naturvetenskap och design. Lägg till det en lång tidsaxel, så är du på god väg att skapa en plats som sakta men säkert återuppbygger upp jord och mångfald.
Att få vara en del av Murrnong Farm, en plats som har fungerar enligt dessa principer i över femton år, det skapar ett enormt driv i mig att – till slut? äntligen? – köpa mark och påbörja ett liknade arbete, fast på andra sidan jorden i ett kallare klimat uppe i Norden. Någonstans nära hav och klätterklippor…
För mig är det här en stor och viktig del av resan, en sorts framtidsprepp, spännande på ett helt annat sätt än när vi klättrar 200m höga väggar.