Kött, sås och potatis

Det här med mat tycker jag är svårt.

Även om jag egentligen inte har något emot att laga mat, känns det ofta lite fantasilöst. Det är helt enkelt något som bara måste göras vare dag för att kroppen ska fungera. Tyvärr har jag inget jättestort intresse av att experimentera, leka med smaker, googla och leta recept för skojs skull, utan planeringen kring måltiderna handlar mer om att parera hungriga barn och undvika konflikter som uppstår ur tomma magar.

Jag önskar verkligen att jag var mer intresserad. Då hade jag haft lättare att bryta mig ur de trygga ramarna. Född mot slutet av 70-talet är jag uppvuxen på husmanskost. Kött, sås och potatis var grunden i många måltider, och kompletterades med varierande grönsaker. Dessa måltider, skapade av min fina mamma, var aldrig någon besvikelse. Alltid vällagade och med potatis och grönsaker från egna trädgårdslandet. Fortfarande är de svårslagna, fråga mina barn!

När det gäller att leta sig bortom den traditionella husmanskosten, mot mer vegetariska alternativ, känns det för mig ibland svårt och lite främmande. Det kräver andra smaksättningar och även andra råvaror som jag inte är lika bekant med.

Oftast planerar jag måltiden utifrån vilket kött, fisk eller fågel jag har tillgång till, istället för att utgå från grönsakerna. Tyvärr är jag långt ifrån ensam. För en mer hållbar framtid måste detta synsätt ändras. Jag hoppas att växtbaserade måltider kommer att kännas mer naturligt för mina barn än det gjort för mig. Det är något både jag, du och samhället i stort kan hjälpas åt med. På ett föräldraföreningsmöte på min sons skola bjöd vi in kommunens kostchef för att höra hur de tänker kring frågor gällande våra barns skolmat. Det var intressant att höra vilka regler de har att rätta sig efter uppifrån och vilka initiativ kommunen tar för att tänka hållbart. Det var glädjande att höra att de i princip alltid har svenskt kött och i första hand försöker göra upphandlingar med lokala kött- mejeri och grönsaksproducenter. För att minska transporter och gynna småföretagare gör de även enskilda upphandlingar med de mindre gårdarna som ligger närmast varje specifik skola. Underbart tycker jag.

Gällande hur stor del av råvarorna som ska vara ekologiska finns en fast procentsats bestämd men när det gäller helvegetariska måltider för alla elever finns inga sådana riktlinjer. Självklart finns alltid tillgång till salladsbuffé och alternativ till den som anmält vegetarisk kost. Med jämna mellanrum även helt vegetariskt för alla, som till exempel när det serveras broccoli- och potatissoppa, men jag hade gärna sett att det skedde en eller flera dagar i veckan. Visst hade det väll varit ett ypperligt tillfälle att i skolmiljö visa barnen att en biff kan skapas utav rödbetor och en lasagne inte behöver innehålla nötkött. Helt enkelt att en måltid inte nödvändigtvis behöver innehålla kött fisk eller fågel utan kan vara mättande ändå.

Det jag kan göra är att börja där jag står. Att försöka öka mitt eget intresse för god vegetarisk mat och även locka barnen till det samma. Likt varje år vid den här tiden odlas det för fullt i fönstret här hemma.

Jag tror att om man lär känna processen ”från jord till bord” får man större förståelse för råvarorna och odlar man själv vågar man förhoppningsvis även smaka på fler ”okända” grönsaker.  Hemma hos oss får barnen så sina favoriter, så i år blev det mycket broccoli, dill och tomat. Bönor är också ett måste och likaså ärtor. Även en hel del spenat ville barnen så i år, vilket känns hoppfullt för framtiden!

Förhoppningsvis kommer jag och min man lyckas skapa många vegetariska måltider som kan uppskattas av både stora och små. Till min glädje har jag DAGGs duktiga matkreatörer som inspirationskälla längs vägen.

Har du inte redan DAGGs nyhetsbrev så anmäl dig via denna länk för att få senaste nyheterna direkt till mejlen. På så vis riskerar du exempelvis inte att missa när nya recept och mattips publiceras under MAT & DRYCK.

Lycka till i kökslandet och vid köksbordet!

Linda