Visst ser det ofta så himla härligt och lätt ut på alla renoveringskonton som vi följer på instagram. 200 kvadratmeter pärlspontstak målat med ett konstant leende på läpparna eller hur snabbt det går från ett hål i backen tills dessa att det står inflyttningsklart, utan att ens nämna den konstanta nackspärren eller det faktum att du har spenderat all ledig tid med ditt projekt vilket har resulterat i att du har fullständigt försummat både relationen med dig själv och dina nära. Det är inte bara ”influensers” som försöker att visa upp en orimligt härlig livsfasad utan vi är alla en del av problemet. Det skapar en orimlighet i förväntningarna på oss själva och det gör ofta att vi missar de små men ack så viktiga delmålen längs vägen.
När vi började vår blogg så lovade vi att ni skulle få följa med både på det bra och det dåliga, men i ärlighetens namn så är det mest det bra som vi har delat med oss av. Det känns roligare att dela med sig av peppiga saker än när man står och gråter under ett träd för att man är så less på det destruktiva i att riva.
Så här kommer, som utlovat, ett inlägg om lite dåliga stunder.
Ibland går inte riktigt saker som man har tänkt sig. Detta är mer en regel än ett undantag när det kommer till att renovera gamla hus (nya också för den delen) och det är alltid lika svårt att förutse. Så vad gör man när det väl dyker upp? Jo, man borrar ner huvudet och kämpar på. Ibland känns det verkligen som att man bara vill ge upp men så länge det är inte är fara för någons liv eller välbefinnande så är det 99% av gångerna värt mödan när man kommer ut på andra sidan.
Vi tror att nästan alla som någonsin har byggt eller renoverat ett hus har stött på problemet med att hitta bra hantverkare som man kan lita på och som gör ett bra jobb. Så som marknaden har sett ut de senaste 10 åren har det verkligen varit entreprenörernas marknad med höga priser och allt för ofta låg kvalité på resultatet. Man försöker att lyssna runt, ta hjälp av ”någon som känner någon” och ändå står man alldeles för ofta där i slutändan med någon som inte gör rätt för sig eller tar ansvar för sitt arbete.
Som ni vet så var det första vi gjorde på mejeriet att byta takstolar, råspont samt lägga underlagspapp på taket. Det uppstod en del problem under arbetets gång med regnvatten som läkte in på flertalet ställen och otaliga försök att få entreprenören att rätta till sina misstag. Man tänkte även dåligt under tiden arbetet pågick och alla tapeter på hela övervåningen möglade och fick rivas ner. Vissa av dessa tapeter var över 100 år gamla och oersättliga.
Även när entreprenören var ”klar” så fortsatte vatten att läcka in och hela insidan av råsponten möglade, det har nu varit i det skicket i nästan 1 års tid. Möglet spred sig ner över väggar och tak, Hanna utvecklade en överkänslighet mot mögel och vissa stunder var det så illa att hon inte kunde vistas på övervåningen av mejeriet. Inte direkt någonting som låg på önskelistan när vi startade. Så nu står vi här i en juridisk tvist med en entreprenör som inte vill ta ansvar för sitt arbete och en fort sinande energi av att behöva hantera allt med jurister, besiktningar och hinkvis med bilder och dokumentation för att försöka få entreprenören att ta sitt ansvar. När det kommer till detta så finns det inga roliga eller peppande stunder för att visa upp på ett instagramkonto, utan bara tråkigheter. Helt ärligt så har det varit svinjobbigt.
Som tur var så kom sedan den slutliga takläggningsentreprenören in och la på det listtäkta papptaket vilket gjorde att det slutade att regna in och att huset blev så himla fint! (dock med det kvarstående problemet med mögel på hela insidan av råsponten)
I sådana här stunder är det nog bra att vi båda arbetar med det vi gör, man har viss vana att behöva stångas med den här typen av problem och ändå orka att härda ut och stå på sig. Vill inte ens föreställa oss hur det är för folk som stöter på detta för första gången och står helt handfallna inför vad man ska ta sig till. Som privatperson och konsument är det svårt att veta var man ska vända sig och hur man kan få hjälp, det är skillnad att stöta på det i sitt jobb och privat. I jobbet har man allt som oftast en hel organisation bakom sig med bolagsjurister och andra med erfarenhet. Det är lätt att känna sig ensam och övergiven i den här typen av situationer när man är privatperson. Även om vi har viss erfarenhet sedan innan så gjorde vi många fel, så här i efterhand kan man önska att man dokumenterade mer överenskommelser i skrift. Så några tips för er där ute:
– Ta in referenser, även om det är ”någon som känner någon”
– Ta bilder under arbetets gång
– Skriftliga överenskommelser (exempelvis i ett mejl), även om det bara är för att bekräfta någonting som ni har kommit överens om muntligt
– Skaffa en besiktningsman som du känner att du kan lita på och som du tar in efter avlutade arbeten, detta för att säkra att jobbet är gjort korrekt. Det kanske kostar några slantar men det är inget emot vad det kan kosta med ett felaktigt arbete
– Stå på dig!
– Se till att entreprenören lämnar garantier
– Och skulle det gå så långt att det blir en juridisk tvist så finns även Allmänna reklamationsnämnden, de är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som opartiskt och kostnadsfritt prövar tvister mellan näringsidkare och konsumenter.
Har ni fler tips så lämna gärna dessa i kommentarerna så att andra kan får ta del!
Problem till trots så fortsätter vi att kämpa på med mejeriet. Vi har ändrat lite i omfattningen av arbetet som skall ske i första etappen och tagit med undervåningen ändå. Trots att vi i ett första skede endast hade tänkt att ta med hallen och teknikrummet. Detta beror på att övervåningen är så pass beroende av dragningar i plattan på bottenvåningen att vi, istället för en massa provisorier, valde att ta med hela. Så nu går vi och väntar på att en container skall komma så att vi kan tömma ut alla grejor på nedervåningen, för att sedan fortsätta att gräva ur och förbereda för en platta. Det kanske låter lite överdrivet med en container men när ens enda uthus är nedbrunnet så får man vara lite kreativ!
Tanken på att få en hel platta på nedervåningen är oerhört peppande och ett stort delmål för färdigställandet av mejeriet. Så nu kör vi på framåt med roligare saker och hoppas på att det andra tråkiga ska lösa sig snart. Eller löser sig gör det ju alltid, men kanske inte alltid som man har tänkt sig. Vi känner oss fortfarande starka och peppade på vårt projekt och ska framöver verkligen försöka att vara så ärliga vi kan i våra kanaler, både med det som är bra men även det som dåligt.
Försök att lyfta blicken och se era delmål, fira ordentligt och peppa varandra!
Följ oss på Instagram: @svenstorpsmejeri