Tim och jag är hos våra vänner Cecilia och David på deras gård Murrnong Farm i Violet Town, två timmar norr om Melbourne. Cecilia arbetade tidigare på Gunnebo Slott och Trädgårdar, där jag samtidigt läste till trädgårdsmästare, så det känns lite extra roligt att få komma till just denna gård och hälsa på en vän samtidigt som vi får lära oss en massa om småskaligt jordbruk. Vi ville ha tid att WWOOFa på slutet av vår resa i Australien, så nu ska vi tillbringa de sista två veckorna med att mjölka getter, beskära träd, konservera frukt, skala nötter mm. Det känns riktigt skönt i kroppen och knoppen att få hugga i och arbeta fysiskt igen!
Det största jobbet på gården nu under hösten är olivskörden. David planterade ca 250 olivträd här för 17 år sedan, de flesta är friska och välväxta och i år är det en rekordstor mängd oliver som hänger på träden. De står i långa rader, varannan rad är av sorten Priola och varannan rad är av sorten Frantoio. Vi har skördat sorten Priola de två senaste dagarna, och varje dag har vi fått ihop ett drygt ton oliver vilka sedan pressats för att ge olja, både till hushållet och till försäljning.
Jag har aldrig tidigare varit med och skördat dessa delikatesser och tycker att det är grymt kul att få lära mig om hela processen. Det är lite som att vara barn igen och vara med och ta in höet till våra grannars gård hemma i Lindome. Alla kan hjälpa till, det finns många olika roller, tyngre och lättare, och samarbete är viktigare än individuell styrka.
Det finns så klart många sätt att skörda oliver på beroende på var i världen en befinner sig, hur många som hjälper till, terräng, tillgängliga maskiner etc. Vi är just nu ett gäng på åtta personer på gården, och den enda som har skördat oliver tidigare är ägaren David. Trots det är vi riktigt effektiva, kanske för att vi har så roligt? Hela dagarna visslar vi på den gamla jazzdängan Baby Elephant Walk, vi tar paus vid behov mitt bland träden och äter en bit kaka och dricker vatten, och någon får gå iväg och laga lunch och middag åt hela gänget så att vi har ork att jobba vidare. Solen går ner strax innan kl sex så det gäller att ligga i innan dess. Det är fint, en “Barna i Bullerbyn” känsla över det hela…
Så här går skörden till:
Vi börjar med att beskära trädet som skall skördas härnäst. Det är ganska likt klassisk svensk fruktträdsbeskärning, det ska inte vara för tätt (dvs fuktigt och mörkt) mellan grenarna och grenar som skaver mot varandra eller som växer inåt i kronan kapas. Blomknopparna och därefter frukterna bildas framför allt på ettårsskott, så nya skott lämnas kvar och äldre klipps ned. Det gäller att tänka efter och inte beskära för hårt på norrsidan som här är vänd mot solen, då träden lätt blir solbrända under sommarhalvåret om de saknar skugga från bladverket.
De nerklippta grenarna som har oliver på sig samlas ihop och läggs på skördebordet, där de sedan rensas för hand med små plastkrattor. När de är rensade och klara kastas grenarna tillbaka ut mellan trädraderna där de senare kommer att bli flisade på plats, så att all organisk massa och alla näringsämnen från grenarna långsamt återförs till träden.
Skördebordet består av en metallkonstruktion på hjul, täckt av väv. Det är en cirkulär yta med en diameter som ungefärligt matchar olivträdens krona i storlek, i det här fallet ca 5 meter. Ett brett jack från ytterkant till mitt tillåter oss att köra in bordet under trädet. Väven som är hårt sträckt över bordet är uppdelad i fyra tårtbitar, utdragna till trattar. I botten av varje tratt sitter en plugg vilken vi lyfter ur för att kunna tömma de uppsamlade oliverna i spänner, vilka vi i sin tur tömmer i en större binge. Varje dag är målet att skörda två fulla bingar, vilket motsvarar ett ton oliver.
Den största mängden oliver skördas från trädets krona med hjälp av en elektrisk kratta. Den ser riktigt plastig och fånig ut men fungerar väldigt bra. Två plastkrattor med långa piggar är parallellt monterade med en decimeters avstånd i ena änden av ett långt aluminiumskaft. I den andra änden sitter ett handtag med reglage (on/off, sakta/fort) vilket är kopplat mot ett bilbatteri via en lång kabel. När du kör igång verktyget börjar de båda krattorna vibrera så att oliverna både krattas och skakas ner när du kammar igenom varje enskild gren på trädet. Det är ett fysiskt ansträngande pillgöra, men det är också löjligt tillfredsställande att höra rasslet från hundratals oliver när de dimper ner på skördebordet.
Jag tycker att det är roligt att använda krattan, vill gärna köra på träd efter träd. Av någon anledning så gillar jag verkligen att få jobba med olika typer av maskiner och motoriserade verktyg. Kanske är det effektivitetsnarkomanen i mig som kikar fram? Eller maskiningenjören? Det finns liksom inget glamoröst med en elektrisk platskratta eller en halvrostig traktor, och det är för mig ytterst tilltalande. Det är bara att köra på.
Så går det hur som helst till att skörda oliver på just denna gård. När vi har samlat två fulla bingar är det dags att köra dem till den lokala olivpressfabriken, där de tas om hand samma dag. Det var ljuvligt att dag nr 2 få smaka på oljan som pressats dag nr 1! Vi bakade alldeles för många surdegspizzor på kvällen och använde kanterna för att suga upp oljan, satt där och mumsade länge…
Hela processen är möjlig att genomföra helt själv, för det finns inga moment som kräver att två personer hjälps åt. Men hur kul vore det att själv skörda 250 olivträd? Ton efter ton av oliver, det skulle ta knäcken på en ensam själ. Näe, det här är ett jättebra exempel på varför det är så roligt och viktigt att vara flera personer som hjälps åt på en gård, i en park eller i en trädgård. Vissa dagar går alla åt varsitt håll och gör sin egen grej, andra dagar samlas alla för en gemensam insats. Samma mönster återkommer självklart på många arbetsplatser, men jag trivs med att det i utomhusarbete är så extremt tydligt. Jag och alla andra kan se alla oliver vi gemensamt skördat. Jag kan föra mina händer genom dem och skratta högt för att jag känner mig rik som ett troll! Guld, prima organiskt guld! Muahahaha!
PS. Hur vet vi att oliverna är mogna att skörda? De går att klämma sönder mellan tumme och pekfinger så att olja och vätska sipprar ut.
