Sitter på vår uppfart framför sommarhuset i Bohuslän och pillar bort gräs ur gruset. Försöker se nonchalant ut, vara som vanligt en vanlig eftermiddag. Hoppas att jag skickar ut rätt vibbar till vår katt som har gått och gömt sig någonstans efter att ha sett oss packa in prylar i bilen. Katten är misstänksam, det ser ut som om vi ska åka härifrån och lämna hennes nya domäner där hon redan bott in sig och skaffat nya vanor. “Pyttsan heller! Jag drar på en walkabout.”
Det kan nog ta ett tag innan vi kan åka till kolonin den här kvällen…
Egentligen är vi på väg mot en miniklättersemester i Norge, men i sommarhuset har vi ingen kattlucka så vi tänkte ta med Alva hem till kolonin. Där trivs hon väldigt bra och det finns många snälla grannar som klappar henne medan vi är borta. Vi behöver också ta hand om våra grönsaker och andra ätliga växter i koloniträdgården efter att ha hängt i Bohuslän i tio dagar. Skörda vitlök, plocka krusbär, vattna tomater och gurkor, plocka hallon. I huvudet gör jag en lista över sådana plantor som jag till hösten och våren tänker flytta med upp hit till sommarhuset, alltså inte de ettåriga grönsakerna utan våra perenner och lignoser. Här finns en rejäl trädgård men det finns inte så stor variation på den ätbara fronten. Nässlor, kirskål, backtimjan, daggkåpor, funkia. Röda och svarta vinbär, äpple-, plommon- och bigarråträd. That’s about it. Jag vill ha mer, mycket mer.
De senaste fem åren har jag planterat en flertal ätliga perenner, buskar och träd vid kolonistugan. En del kommer att få stå kvar när det är dags att lämna den trädgården, annat vill jag som sagt dela, ta sticklingar på eller flytta med upp. Minikiwi, jostabär, äpplen, blåbär, hallon, spansk körvel, myntor, jordärtsskocka, Gode Kung Henriks målla osv. Goda grejer som jag vill fortsätta äta av. Jag förvånar mig själv med att också vilja gräva upp blommor och ta med. Jag kommer att sakna de maffiga pionerna, rosorna, blodtopparna, höstanemonerna, nävorna, stockrosorna och aklejorna. Tur att det bott människor på kolonin innan oss med intresse för pyntblomster, så att vi fick ärva en trädgård blommande i regnbågens alla färger att sedan peta in grönsaker och mer ovanliga matväxter i. Det ska bli roligt att låta en del av detta arv få följa med oss vidare i livet, upp hit till Bohuslän.
Nu ser jag en rävfärgad svans komma spatserande. Alva! Hej katten, kom så drar vi vidare. Du får följa med hit en annan gång, men nu ska vi hem till kolonin. Till vårt lilla, lilla hus med vår ätbara, fina, något vildvuxna trädgård.
