Det kom ett mejl till redaktionen och kort därefter ett kuvert med posten. I det låg det en bok. Enkel, stilren – ett vitt omslag med titeln Stäng av mig i svart och med en insida som drabbade mig direkt. Någonstans kände jag igen mig i orden även om jag aldrig varit där författaren Ellen Nordgren varit. I ett mörker av stress och press. I en verklighet där varken hennes huvud och egna tankar eller omvärlden gick att stänga av. Där hela hon var så spänd som strängarna på en gitarr. Några drag till och de skulle gå av.
Att leva hållbart innebär inte bara att tänka på plastförbrukning och koldioxidutsläpp. För att orka ta tag i omvärldsfrågorna måste vi själva vara i balans. Att komma underfund med vad en hållbar livsstil innebär för var och en är därför helt nödvändigt. Att tillåta oss att stanna upp, reflektera och byta spår när det behövs, utan egna eller andras värderingar i vägen.
Boken jag håller i min hand har en vacker utformning med kortare stycken på varje sida – ett underbart upplägg för en text med sådan vikt. När författarinnan förmedlar sin stressade tillvaro har jag svårt att hålla tillbaka läs-tempot. Även om jag helst vill stanna upp och känna in orden, dras jag med i det kaotiska tillståndet, en känsla av att treva efter handbromsen i ett skenande tåg.
Jag har aldrig varit utbränd men jag kan relatera till titeln ”Stäng av mig”. Ibland hade jag önskat att jag kunde göra just det med min kreativa hjärna.
I min hjärna, ett ständigt studsande av tankar. Försöker hålla mig till någon sorts uppritad väg i huvudet men tankarna kommer farande från alla håll och jag får, som i ett dataspel, slå undan dem en efter en hela min vakna tid och ibland även när jag sover. Det är som ett Instaflöde i huvudet som jag scrollar igenom. Bild efter bild efter bild. – Ellen Nordgren
Jag har så mycket jag vill göra och kan liksom inte låta bli. För mig är det trivsamt att jobba med många kreativa projekt, samtidigt njuta av att se mina barn utforska världen, pinna runt i trädgården för att försöka mig på någon ny vinterodling eller gräva ner bokashi, mellan besöken hos nära och kära och bjudningar för vänner, i gluggen mellan renoveringar och vid de stunder då kameran mellanlandar ett kort andetag på hyllan. Ja, ni hör ju själva, jag skulle behöva stänga av. Jag ska bara leta upp bruksanvisningen – var la jag nu den?
Att jag inte träffat på någon “osynlig vägg” beror troligtvis på att jag inte gör mina val utifrån andras förväntningar utan bara min egen längtan. Jag lyckats stanna upp i stunden och njuta av sammanhanget. Jag ligger sällan långt före i tanken, utan förlitar mig allt som oftast på filosofin ”Det löser sig alltid på något sätt”. Och det gör det alltid.
Jag är tacksam att ha fått ta del av Ellens ord. De kändes ärliga, starka. Som en pålitlig förmyndare som informerar om konsekvenserna. Jag är så glad att Ellen skickade sin nyutgivna bok Stäng av mig till redaktionen. Att prata om, och hitta metoder för att hantera, all den stress som vibrerar i samhället är en viktig pusselbit i hållbarhetsarbetet. Att vistas i naturen även nu när vintern kryper allt närmare inpå är ett effektivt sätt att balansera upp oss. Vi har tidigare publicerat ett reportage om En vinterträdgård för alla sinnen där Kajs-Marie Unosson förklarar varför naturen är så healande.
I naturen möts vi av ljud och synintryck som är naturliga genom att de är nedärvda sen årtusenden. De kräver betydligt mindre mental ansträngning. Det är en vaken vila som är helt nödvändig för återhämtning, – Kajs-Marie Unosson
Det förklarar kanske varför jag trivs så bra i den susande granskogen, eller vid det brusande havet och i min älskade trädgård. Jag önskar att ni alla, var och en, hittar era egna verktyg för att hantera stress och press, så att vi starka och hela, tillsammans kan förändra världen.
Njut av november.
