Jag älskar ljudböcker och har aldrig varit särskilt duktig på att läsa. Antagligen för att jag läser långsamt och då börjar tankarna vandra. Men att observera, lyssna, fundera och sedan skriva det tycker jag verkligen om.
Om du har tid vill tipsa om en bok jag lyssnat på i veckan. Introvert – Den tysta revolutionen av Linus Jonkman. En fantastisk bok som handlar om två olika personlighetstyper. Introverta och extroverta.
Inte helt oväntat tippar jag över åt det introverta hållet. Det fantastiska är att vi är många som är som jag. Kruxet för oss är att just nu känns det som om det bara finns ett “rätt” ideal för hur man ska vara. Idag ska man vara utåtriktad, unik, socialt begåvad, vilja stå i centrum, vara i ständig rörelse mot nya äventyr och aldrig vara ensam. Dessutom ska vi helst visa upp hur duktiga vi är för hela världen.
Detta är säkert ett naturligt beteende för de flesta, men långt ifrån alla trivs med det. För många av oss passar det där idealet lika illa som en fyrkantig kloss i ett runt hål.
Jag kommer på mig själv med att försöka vara en sån person. Men det är bökigt och obekvämt. Det spelar ingen roll hur många ljudböcker om personlig utveckling jag plöjer igenom. Jag har kommit fram till att det nog aldrig blir en naturlig del av mig. Jag är ganska bra på att ”leka leken” men får jag inte tid för mig själv emellanåt blir jag trött och stressad. Jag måste ha energi för att klara av det och jag behöver hitta sätt att fylla på med ny för att orka göra det om och om igen.
Jag har inga problem med att vara ensam, att hålla mig i bakgrunden. Faktum är att där trivs jag bäst och jag behöver det för att fungera. Jag trivs bättre med att observera än att interagera.
Jag har jäkligt svårt för att prata om jag inte har något vettigt att säga och ska jag säga något behöver jag oftast tänka igenom det innan jag öppnar munnen.
Jag har svårt att lyssna om jag har något som jag funderar över, och jag tillbringar väldigt mycket tid som många kanske förstått i mitt eget huvud. Både på gott och ont.
Jag hatar konflikter och tycker inte om att prata i telefon. Det spelar ingen större roll vem som är i andra änden.
Jag trivs bland personer jag känner, men undviker helst miljöer där jag bara känner en eller två personer. Då behöver jag vara förberedd för att inte oroa mig för att framstå som blyg och tråkig. Jag vill ju så klart smälta in som alla andra. Skulle detta sammanfalla med en tillställning med bordsplacering kör jag hellre en gaffel i ögat än hamnar vid ett bord där jag inte känner någon alls. Jag skyr det som pesten, men har lärt mig att hantera det.
Under ett samtal med någon jag träffar första gången kan jag komma på mig själv med att sitta och tänka:
-Det här är viktigt. Nu måste jag koncentrera mig på vad som sägs och lyssna ordentligt.
-Det här går ju riktigt bra! Hen märker inte att jag kämpar.
-Snart måste jag ha en riktigt bra följdfråga redo när det är min tur…
Denna lilla konversation kan tyvärr göra att jag inte hör allt och kommer bara ihåg en bråkdel av vad som sas. Känner du igen dig? Eller någon annan?
Fler personlighetsdrag hos en Introvert person.
- Kommer helst i tid för att undvika att behöva gå fram och hälsa på dem som kommit före.
- Ber inte gärna om hjälp.
- Har inga problem med att ha tråkigt.
- Kan tycka att det är jobbigt att upprätthålla kontakt med personer vi inte stöter på naturligt i vardagen. Kamrater, familjemedlemmar, affärskontakter. Vi vill inte vara utan dem, men tycker att det ibland tar tid från så mycket annat. (Vanligtvis egentid.)
- Undviker helst kontakt med främlingar. (Jag har inga problem med att vistas tillsammans med främlingar t.ex. på offentliga platser som caféer och restauranger så länge det inte finns ett krav att jag måste prata med dem. Jag älskar att titta på folk.)
- Föredrar självständigt arbete framför grupparbete.
- Vi har ett skal. Vi är på ett sätt när vi är med andra, och ett annat när vi är ensamma.
- Vi bär våra känslor och vår personlighet på insidan till skillnad från en extrovert personlighet som bär dem på utsidan. Kan därför uppfattas som reserverade och svåra att komma riktigt nära.
- Tänker i bilder.
- Lägger gärna känslor på hög och bearbetar dem i tystnad.
- Blir tysta när vi har mycket tankar som far omkring i huvudet.
- Har ofta lättare att uttrycka oss i text än tal.
- Får energi av att vara för sig själv medan en extrovert person får energi av andra människor.
Min älskade Tess är min raka motsats här. Inte helt ovanligt tydligen. Vi har en tendens att dras till varandras motsatser. När vi är tillsammans får hon utrymme att vara den fantastiska människa hon är och jag slipper ta upp plats som jag egentligen inte vill ha. Hon älskar att träffa folk. Och trivs med att stå i centrum.
Hon kommer ihåg allt om alla och kan på ett naturligt sätt ordbajsa sig igenom vilka situationer som helst. Hon är genuint intresserad av andra människor. (Det är jag också men behöver ibland observera på lite längre avstånd.)
Hon är en entertainer. Det är en av alla anledningarna till att jag älskar henne och många med mig. Hon är filterlös och kompletterar mig perfekt och på något underligt vis kompletterar jag nog också henne.
Hon har alla de där sociala färdigheterna som jag får kämpa med.
Hon är min perfekta wingman i sociala sammanhang.
Är hon med vet jag att jag får en kanonkväll och hon skulle aldrig lämna mig i sticket. Tillsammans med henne har jag lättare att socialisera och blir lite mer filterlös jag med. Jag kan åka snålskjuts bakom henne en hel kväll (förhoppningsvis ett helt liv) och slappna av.
Hon hjälper mig att vara den jag vill att andra ska se.
Nu har jag stulit lite tid av dig som jag hoppas att du inte tycker var bortkastad. Kanske känner du igen dig själv eller någon i din närhet? I så fall tycker jag verkligen att du ska läsa eller lyssna på boken. Jag har knappast gjort den rättvisa i denna korta text. Själv tycker jag att “Introvert den tysta revolutionen” var en riktig ögonöppnare. Hemma kan jag se att vi har båda personlighetstyperna i familjen. Det gör att jag förhoppningsvis kan förstå både mig själv, Tess och ungarna lite bättre.
Projektet.
I veckans projekt har jag åter igen lekt med gamla bestick. I morsdagsinlägget gjorde jag och ungarna nyckelringar till deras mammor. När jag kollade på pintrest efter inspiration till det inlägget som jag såg coola dödskallehalsband som var tillverkade av gamla matskedar.
Nästa vecka fyller Elton 9år här och då passar det bra med en rolig, unik liten present. Av bara farten gjorde jag ett par extra så kan de andra trollungarna också få var sitt.
Precis som förra gången åkte jag till Agape secondhandbutik och köpte en packe med skedar för 20kr.
Sedan åkte jag tillbaka till jobbet. Jag behövde använda mig av en rak slipmaskin och det har jag ingen hemma.
Jag ritade ut dödskallarna med spritpenna på skedarna. Sedan satte jag dem i skruvstädet och började slipa. Det som är bra med nysilver är att metallen är mjuk och inte särskilt svår att bearbeta.
När jag slipat ut formen var det dags att göra ögon och näsa. Jag borrade ett 4mm hål med batteriborrmaskinen och använde åter igen den raka slipmaskinen för att skulptera ögon och näsa.
På ett par av dödskallarna gjorde jag tänder. Det gjorde jag enklast genom att skära raka linjer med vinkelslipen och en 1mm kapskiva.
Jag borrade ett extra hål i varje dödskalle till läderbandet som ska hänga runt halsen.
Nu var mina dödskallar nästan klara. Det enda som återstod var att polera dem. Det gjorde jag med en fin putsduk. Sammanfattningsvis var detta ett hyfsat enkelt och billigt litet projekt som inte tog särskilt lång tid.
Det ska bli väldigt spännande att se vad barnen tycker om sina nya halsband.
Grimberg Welded design på: facebook instagram @grimbergweldeddesign